...Hur fast man kan bli för ett djur på detta viset. Hur mycket jag älskar denna häst och hur glad jag blir av att känna att han litar på mig. Av att han känner att jag litar på honom - som jag har kämpat.

Ni anar inte hur ledsen jag blir av att inte hinna med min älskling, utan tror att man kan uttrycka sig hur som helst och säga "varför är hon inte här? var inte det hennes puttinutt?" - Ni anar inte hur jävla kasst jag mår av att höra sådant. Vilka skuldkänslor jag får.

Men blir lika glad igen när jag ser min stjärna med öronen framåt, titta på mig som om att: Kom hit och mys, o kanske ge mig lite godis Tina? :D Hur glad jag blir när jag får en stor fet puss i hela ansiktet av min fis.

Och bara för att man har skaffat sig en häst till att rida, så betyder det inte att jag gett upp Chess. Utan att jag gjorde det både för hans skull o för min skull, men det verkar som om det bara är jag & han som förstår...

Älskar dig ♥









Chess & bästa vännen Shirk, och 2 muppiga tjejer haha! ;)